Numero Uno

Ännu en blogg. Isn't that funny? Troligtvis inte, men i dessa dagar när "att blogga" har blivit något självklart att skriva i sitt CV under intressen är det väl oundvikligt att även jag hamnar i bloggträsket. Vem jag är torde vara tämligen självklart för de utvalda få som faktiskt tar sig tiden att läsa detta, så någon närmare presentation tänker jag inte ge mig in på. Däremot kan det hända att en och annan detalj kring min person dyker upp i framtida inlägg. Man kan se bloggen som en slags bok, där fler och fler detaljer om Protagonisten (http://sv.wikipedia.org/wiki/Protagonist) avslöjas ju mer man läser. Se där, nog är väl det anledning nog att vilja bokmärka min blogg? Se så, jag ger er en stund att lägga till mig under Bokmärken, alternativt Favoriter. Tick tack...,

På bussen på väg till gymmet (Se där, redan fakta om min person. Spännande...) kom jag att tänka på en sak;

Att följa sitt favoritlag i valfri sport är i mångt och mycket likartat med att titta på en skräckfilm.

Låt detta sjunka in för ett ögonblick. Ni som, liksom undertecknad, har sympatier för något särskilt lag inom valfri idrott, förstår nog vart jag vill komma med detta. Självmant sätter man sig i en situation vars bästa utgång är att man vågar andas ut och vara glad att man inte har slagit sönder något i ilska eller rädsla. Jag följde nämligen gårdagens Champions League åttondelsfinal mellan Roma och Arsenal, och maken till nervpärs har jag nog inte upplevt sen... jag såg en skräckfilm senast. Matchen, som jag följde via en högst instabil stream via datorn, gick till straffläggning (där bilden givetvis valde att lägga av lagom till första straffen skulle till att slås) och jag satt och våndades och svettades framför datorskärmen och uppdaterade ständigt sidan med Live-uppdateringen ,dvs någon som faktiskt kunde se matchen satt och skrev om hur straffarna gick i "direktsändning". Det hela slutade lyckligtvis (ur mina ögon sett) bra, och Arsenal vann efter många om och men. De känslor jag upplevde under dessa 90 +30 + ca 15 minuter som matchen tog är som tagna ur valfritt tillfälle när jag tittar på en skräckfilm. Och detta utsätter vi människor oss för frivilligt. Konstigt att det går som det går med denna planet...

Där får det nog räcka för detta inlägg, det heliga första inlägget. Jag hade tänkt att nämna något om Shakespeare, men det kanske dyker upp vid ett senare tillfälle.Däremot ska jag försöka att tipsa om någonting i varje inlägg, och det kan röra sig om precis vad som helst. Musik, film, smått, stort, gult eller rosa, it doesn't matter. Allt är välkommet i min värld. Detta tips kommer jag kalla för Tips of the day, ett härligt och nytänkande inslag onekligen. Dagen till ära har jag två tips till er så, håll till godo.

Tips of the day:

Musik: Contagious - Isley Brothers feat R Kelly & Kelly Price

Film: The Man From Earth (You will enjoy this one Göran)


Peace out